Det knakar i fogarna

För fyra veckor sedan var jag hos min barnmorska och hon tog mått, lyssnade på hjärtljud och tog blodtrycket. Jag tog upp att jag kände mig matt i kroppen, orkeslös och hade hjärtklappning och jag insisterade på att hon skulle kolla upp mina värden. Men nej, hon tyckte att mina värden såg så bra ut när jag skrev in mig i vecka åtta. Mitt järnvärde låg då på 130. Men nu var jag ju i vecka 25 menade jag och mitt järnvärde kanske inte var så bra. Men hon pratade bara bort det och ja, jag kände mig nonchalerad. Men jag har inte blivit bättre och i måndags när jag jobbade blev jag jätteyr, hade enorm hjärtklappning, huvudvärk och var svullen i hela kroppen. Så jag ringde KK i Lund och de ville jag skulle komma in genast. Där blev jag verkligen tagen på allvar och de tog prover och CTG. Mitt blodtryck var lite högre än förut men det var inget anmärkningsvärt. Däremot var mitt järnvärde uselt, det var nere på 108. Det ska inte ligga under 120. Inte konstigt jag mått så dåligt. Så jag fick beskedet att börja äta järntabletter och dessutom stanna hemma från jobbet och vila i några dagar.

Så om jag kände mig nonchalerad hos min egen barnmorska så var personalen i Lund verkligen toppen och tog mig på allvar. De tyckte också att det var nonchalant av min barnmorska. Jag ska till min barnmorska på måndag för glukosbelastning och då ska hon få veta minsann.

Jag har ansökt om havandeskapspenning från slutet av november och fast jag skickat in alla papper till försäkringskassan så fick jag besked idag att jag inte skickat in en blankett, men det har jag och så har jag fått ringa och hålla på. Man blir ju bara så trött på dem! Aldrig flyter det på när man har med förs.kass att göra.

För övrigt så kräks jag fortfarande på morgnarna, men nu har illamåendet kommit tillbaks på dagarna igen...halsbränna och foglossning har jag också. Nä nog om mig nu, men nu har jag fått snacka av mig iallafall. Nu ska jag ta en liten promenad i höstsolen tror jag.